Sitter på sjukhuset. Mamma ligger i sjukhussängen och lyssnar på musik . Hon har alltid älskat musik och dans. Brukade alltid sjunga för mig när jag va liten . Även i äldre dagar sjöng hon för mig och Sami.Tom nu när hon mår så här brukar hon sjunga. Sjuksköterskan kom in idag och frågade om vi hade trevligt igår på permissonen eftersom mamma hade varit uppe sen halv sex imorse och satt på musik och sjungit med :)Det är min mor det.

Hon älskar gammla persiska låtar hayedeh,mahasti,googoosh.

lillebror ligger bredvid henne troligen för att han är alldeles för trött efter gårdagens festande. I vanliga fall ligger han och kramar om henne och pussar henne hela tiden men inte just nu :)

Igår tog vi hem henne några timmar så vi kunde umgås och äta ihop. Det var verkligen lyckat. Hon skrattade och dansade ,liggande på soffan. Jag skrattade och försökte vara glad trots ett hjärta som bar en stor sorg. Jag såg i min fars ögon att han va så sorgsen samtidigt som han för första gången på länge va lycklig. Lycklig över att hon va glad och lycklig . Sorgsen för att han kommer mista sin livskamrat som han levt ihop med i 36 år. Hon som stått vid hans sIda i vått och torrt i all elände både i Iran och Sverige. Jag ville stanna tiden. Ville aldrig att igår skulle ta slut.Kanske för att de kommer vara sista året vi får vara ihop och fira nyår.Tänker hela tiden om hon kommer vara kvar till sin födelsedag i februari när hon ska fylla 57 år!  

Har så mycket tankar, känslor! Måste skriva av mig. Måste få svära och gråta.Kanske ett sätt att lätta på bördan inombord. Min mamma/bästa vän/min klippa/har en obotlig cancer!

För tre år sen blev hon diagnostiserad med bröstcancer!

Några månader innan hade hon fått en tid för vanlig rutinkontroll av brösten, men hon hade avbokat pga förhinder. En dag när hon låg på soffan kände hon på ena brösten och hittade en knöl. Bokade en tid för mammografi där de hittade en knöl. Hon fick en ny tid för biopsi för de skulle kolla ifall det va en cancertumör!

Ett brev skickades hem för besök på bröstenheten. Hon åkte dit själv. Jag minns den dagen så klar och tydlig. Jag ringde henne för att se hur de hade gått. Hon svarade och jag frågade hur gick de mamma ? Hon sa inget jag har fått bröstcancer och skrattade lite i luren!