Har så mycket tankar, känslor! Måste skriva av mig. Måste få svära och gråta.Kanske ett sätt att lätta på bördan inombord. Min mamma/bästa vän/min klippa/har en obotlig cancer!

För tre år sen blev hon diagnostiserad med bröstcancer!

Några månader innan hade hon fått en tid för vanlig rutinkontroll av brösten, men hon hade avbokat pga förhinder. En dag när hon låg på soffan kände hon på ena brösten och hittade en knöl. Bokade en tid för mammografi där de hittade en knöl. Hon fick en ny tid för biopsi för de skulle kolla ifall det va en cancertumör!

Ett brev skickades hem för besök på bröstenheten. Hon åkte dit själv. Jag minns den dagen så klar och tydlig. Jag ringde henne för att se hur de hade gått. Hon svarade och jag frågade hur gick de mamma ? Hon sa inget jag har fått bröstcancer och skrattade lite i luren!